Utvecklingen inom blodcancer, som inkluderar olika typer av lymfom, myelom och leukemier, har gjort stora framsteg på senare år. Varje år drabbas drygt 4000 svenskar av någon form av blodcancer. Behandlingsarsenalen har utökats med bland annat immunterapi som ger nytt hopp för många patienter.
Historiskt sett har blodcancer behandlats med strålning, stamcellstransplantation och cellgifter. Redan 1997 kom de första immunterapeutiska behandlingsmöjligheterna i form av monoklonala antikroppar men på senare år har utvecklingen tagit verklig fart.
– De senaste åren har nya immunterapier utvecklats som använder sig av patientens eget immunsystem för att eliminera cancerceller. Ett stort framsteg är utvecklingen av bispecifika antikroppar som binder till både tumörcellerna och till patientens friska vita blodkroppar. Med bispecifika antikroppar ”programmeras” de vita blodkropparna till att förgöra cancerceller, säger Ingrid Glimelius, överläkare i onkologi vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala samt professor i onkologi och cancerforskare vid Uppsala universitet.
CAR-T-behandling och bispecifika antikroppar
Ytterligare en innovativ immuntera-peutisk behandlingsform är CAR-T-behandling. CAR-T-behandling går ut på att omprogrammera immunförsvarets vita blodkroppar så de kan identifiera och förgöra tumörceller.
– Bispecifika antikroppar och CAR-T-behandling används i dagsläget främst som andra eller tredje linjens behandling på patienter som redan genomgått första linjens behandling. Det ger nytt hopp till patienter som inte svarar på eller som får återfall efter första linjens behandling. Nu pågår även studier som analyserar möjligheten att inkludera immunterapi även i första linjens behandling vid blodcancer, säger Ingrid Glimelius.
Det pågår även studier där man testar möjligheten att toppa upp CAR-T cellerna med förstärkningsmolekyler samt studier som analyserar hur länge en blodcancerpatient bör behandlas med bispecifika antikroppar samt om immunterapierna bör ges ensamma eller alterneras med andra behandlingsformer.
Behandlingsalternativ behövs för T-cellslymfompatienter
Även om utvecklingen har gjort stora framsteg så finns det fortfarande undergrupper av patienter med leukemi, lymfom eller myelom där de behovet av nya behandlingsalternativ är stort.
– En sådan grupp är patienter med T-cellslymfom, som är svårare att behandla med immunterapi. Jag skulle gärna vilja att behandlingsalternativ utvecklas även för dem. Det behövs även mer forskning som hjälper sjukvården att bli bättre på att hantera de akuta och långsiktiga biverkningarna av immunterapi-behandlingarna, säger Ingrid Glimelius.
