Under bara några år har Zandra Bergström drabbats av flera cancerformer, bland annat trippel negativ bröstcancer. Cancerrehabiliteringen gav henne den hjälp hon behövde.
Jag har ärvt cancergenen från min pappa och när jag kallades till magnetröntgen, som en del av vårdens kontroller av mig, tänkte jag inte så mycket på det. Inte heller när jag fick kallelse till mammografi kort efter. Men när jag kom dit insåg jag att det inte var som det brukar. Jag fick veta där och då att man upptäckt en tumör under ena bröstet, säger Zandra.
Proverna som togs visade att det var aggressiv trippel negativ cancer. Den var inte kopplad till den gen som hon ärvt från sin pappa, det var bara ren otur att hon fått den. Zandra behandlades med en rad olika behandlingar.
–Jag hade inte förstått att man kunde bli så sjuk som jag blev av behandlingarna. Det var en resa som jag inte räknat med. Jag tappade allt hår, fick blåsor i hela munnen, nervskador som gjorde att jag måste lära mig att gå i trappor igen, ont på konstiga ställen och jag blev så svag att jag inte kunde föra en gaffel till munnen. Jag trycktes in i klimakteriet, drabbades av kognitiva problem och en enorm trötthet, samtidigt som jag inte kunde sova på grund av sömnrubbningar. Jag undrade om jag var ensam om att ha det så, och tänkte att jag var sämst på att ha cancer, säger hon.
Sökte till en cancerrehabvecka
Zandra upplevde att vården inte gav henne den hjälp hon behövde, så hon sökte till en cancerrehabvecka via Cancerrehabfonden.
–Den var en skänk från ovan på så många sätt. Det var skönt att kunna släppa taget om vardagen och få fokusera helt på mina behov, och jag kände mig totalt omhändertagen, säger Zandra och fortsätter:
–Jag får ångest av att älta allt hemskt, men här fick jag konkreta råd och professionellt stöd. Den otroliga psykologen förklarade hur hjärnan fungerar och hjälpte till att bena ut saker och ting. Jag fick öva på acceptans, förstå att ju mer motstånd det finns till det som sker, desto svårare blir det att hantera det. Yogan gav vila och lärde mig att vara i nuet och under hela vistelsen fick vi fantastisk mat. Det var inspirerande att få veta mer om kostens påverkan, och få med sig råd och tips hem.
En annan positiv aspekt av cancerrehabveckan var att hon fick träffa andra och inse att fler hade det på samma sätt som henne.
–Vi förstod varandra utan att alltid ens behöva berätta. Det var skönt att också kunna skratta och vara helt tokiga tillsammans. Några av de jag träffade under veckan är livsviktiga för mig idag, säger hon.
Även för Zandras familj blev cancerrehabveckan ett stöd i en vardag av pandemi och isolering.
–Det var verkligen svårt för alla i familjen när mamma fick cancer. Hon har alltid varit stark, den som fixat och den som jag har kunnat vända mig till när jag har behövt råd eller hjälp, säger dottern Saga och fortsätter:
–Mitt i allt kom Covid 19-pandemin och mamma tvingades vara isolerad. Mamma bodde i min lägenhet och jag och min syster hemma hos pappa. Först när pandemin var över och vi kunde träffas mer igen insåg vi hur sjuk mamma var och hur dåligt hon faktiskt mådde. Cancerrehabveckan blev en del av vändningen för hennes mående, när hon fick träffa personer i en liknande situation som henne själv och få verktyg för att kunna känna glädje i nuet.
”Accpeterat att det här är mitt liv”
Trots att cancern har spridit sig till fler delar av Zandras kropp så väljer hon att fokusera på det positiva i livet.
–Nu har jag precis fått veta att jag har en tumör på ena äggstocken. Tidigare har jag opererat bort en del av bukspottkörteln, efter att man upptäckt förändringar på den, och däremellan har jag haft hudcancer. Jag har accepterat att det här är mitt liv. Jag kommer antagligen att dö av cancer, men inte nu när jag just blivit mormor. Jag känner mig starkare efter cancerrehabveckan och jag har bara tid till att leva, jag har inte tid eller ork till att inte leva, säger Zandra avslutningsvis.
