Nästan hela sitt 11-åriga liv har Abby Furcos bara känt till en sak: cancer.
Denna lilla flickan fick diagnosen leukemi redan 2011, då var hon bara fyra år gammal.
Då fick hon en dom av läkarna, det var bara 20 procents chans att hon skulle överleva.
”Vi blev helt förkrossade”, säger Abbys mamma Patty Furco till People och fortsätter:
”Läkarna förklarade i princip att hon skulle dö, det fanns mycket lite hopp.”
Under de kommande sex åren gjorde familjen allt för att hjälpa Abby och ge henne det bästa livet de kunde.
Hon genomgick både benmärgstransplantation, intensiva cellgifts- och strålbehandling samt var med i pilotprojekt med olika testmediciner.
”Vi försökte överösa henne med kärlek, eftersom vi visste att när kan vi förlora henne”, säger Patty.
”Det fanns stunder som vi inte visste om hon skulle ta sig igenom, hon har haft så många infektioner som kunde ha avslutat hennes liv. Allt vi kunde göra var att titta på hennes kamp och få henne att må bra”.
I oktober 2013 kom en strimma av hopp. Abby hade avslutat sina behandlingar och under ett år kunde hon bara vara som alla andra barn och njuta av livet. Hon gick i skolan, gick till fotbollsträningen och var med i flickscouterna.
Men följande september var cancern tillbaka, och den här gången var det värre än någonsin.
”Så hårt som det första diagnosen träffade oss… Denna gång blev vi prövade, hela vår existens sattes på prov”, minns Patty.
”Abby blev helt orörlig, varje rörelse gjorde ont på henne och hon tappade talförmågan”.
Den lilla flickan fick ytterligare en benmärgstransplantation i februari 2015, men bara 15 dagar senare fick hon diagnosen transplantat-mot-värdsjukdom, ett tillstånd där den donerade benmärgen börjar attackera mottagarens egen vävnad och skadar den.
Nästa månad hennes började Abbys njurar att ge upp. Hon sattes under intensivvård och läkarna berättade för föräldrarna att de behövde ta deras dotter på dialys, annars skulle hon vara död inom två dygn.
Det var dags att säga adjö.
”Läkarna berättade att det var dags att låta henne gå, hon var bara vaken en timme varje dag”, säger mamma Patty.
”Vi började förbereda våra andra döttrar på att deras syster skulle dö.”
Abby placerades på en avdelning för vård i livets slutskede, hennes mormor och morfar flög till sjukhuset ta ett slutligt farväl av deras älskade barnbarn.
Föräldrarna tvingades ta itu med den hjärtskärande uppgiften att planera sin dotters begravning. De valde typ av kista, planerade vilken musik som skulle spelas och kontaktade prästen.
Men sedan skedde ett mirakel – Abby vaknade.
”Det första hon sa för oss: ‘Jag har så mycket kvar att leva för’”, minns Patty.
”Vi kunde inte tro våra ögon”, säger mamman och fortsätter:
”På bara några dagar, veckor och månader började hon gå och bli allt starkare. Det är ett sanslöst mirakel.”
Läkare är överens – det finns absolut ingenting medicinskt som kan förklara Abby återhämtning.
”Vi hjälpte henne på hospis. Men när vi började backa, ta bort behandlingar så hon gick på så tunga mediciner, började hon bli bättre och läkte på egen hand ”, säger Abby läkare, Jacob Wessler, pediatrisk hematolog och onkolog.
”Hon har haft upp-och nedgångar, men om hon fortsätter på denna väg, kommer hon få oss att se korkade ut”, säger han och fortsätter: ”Abby har trotsat alla odds”
Hennes prognos är fortfarande osäker, men hennes familj är hoppfull.
De tar varje dag som den kommer och njuter av varje dyrbart ögonblick de får med sin lilla tjej!
”Vi såg henne dö och komma tillbaka till livet”, säger Patty. ”Nu ser vi mot framtiden.”
Hur hemsk cancern är som sjukdom, speciellt när den drabbar barn, visar Abbys historia att det finns ett ljus i allt mörker.
Stödet hon fått av främlingar, familj, vänner och klasskamrater är otroligt – det har hjälpt denna lilla flicka igenom saker inget barn borde tvingas gå igenom.
I juni 2017 opererade Abby bort sin Hickman-kateder, ett inopererat intravenöst katetersystem som kontinuerligt för in cellgifter och för personer som behöver dialys ofta. Ett stort framsteg!
Ingen trodde att Abby skulle överleva när hon fick diagnosen leukemi 2011 men trots alla prövningar har denna modiga och tuffa tjej visat att hon inte tänker ge sig.
I september i år fyllde denna tuffing 11 år! Självklart skulle detta firas med bästa kompisarna och familjen, det blev ett riktigt härligt kalas med massor av muffins!
Abbys resa fick i alla fall mig att fälla en tår, det var länge sedan läste om en sådan inspirerande och hjärtevärmande berättelse.
Nu håller jag tummarna för att denna härliga och modiga flicka får fortsätta leva sitt liv – långt bort från cancermediciner, sjukhusbesök och dialys!
Dela gärna vidare hennes historia på Facebook om du håller med!
